• Försäkring
  • Allmänna anvisningar
  • ArPL- försäkring
  • FöPL-försäkring
  • Försäkring av stipendiater och idrottsutövare
  • Försäkring i internationella ärenden
    • EU-pension 1408/71
    • EU-pension 883/2004
    • Försäkring och icke-avtalsländer
    • Försäkring vid arbete i EU-länder
      • Allmänt om försäkring i EU-länderna
      • Tillämpning av arbetslandets lagstiftning
      • Utsänd arbetstagare
      • Utsänd företagare
      • Arbete i två eller flera länder
      • Hur bosättningsorten fastställs
      • Specialgrupper
      • Dispens
      • Ansökningsförfarande och avgörande
    • Indrivning av obetalda försäkringsavgifter och återkrav av förmåner som betalats utan grund
    • Provisorisk tillämpning av lagstiftning och provisorisk utbetalning av förmåner
    • Överenskommelsen med Chile om social trygghet
    • Överenskommelsen mellan Finland och Australien om social trygghet
  • Utredning av förvärvsarbete
  • Övervakning och utredning av uppgifter
• Pensioner
  • Arbetslöshetspension
  • Deltidspension
  • Familjepension
  • Gäller alla pensionsslag
  • Invalidpension
  • Rehabilitering
  • Tilläggspensionsskydd
  • Utlandsarbete och pensionen
    • EU-pension 1408/71
    • EU-pension 883/2004
    • Försäkring vid arbete i EU-länder
      • Allmänt om försäkring i EU-länderna
      • Tillämpning av arbetslandets lagstiftning
      • Utsänd arbetstagare
      • Utsänd företagare
      • Arbete i två eller flera länder
      • Hur bosättningsorten fastställs
      • Specialgrupper
      • Dispens
      • Ansökningsförfarande och avgörande
    • Indrivning av obetalda försäkringsavgifter och återkrav av förmåner som betalats utan grund
    • Provisorisk tillämpning av lagstiftning och provisorisk utbetalning av förmåner
    • Överenskommelsen med Chile om social trygghet
    • Överenskommelsen mellan Finland och Australien om social trygghet
  • Ålderspension
• Anknytande lagstiftning
• Finansiering
• Förfarande

Allmänt om försäkring i EU-länderna Publ.tid: 11.06.2010 Giltighetstid: 01.05.2010 - tills vidare

I denna tillämpningsanvisning redogörs för bestämmelser om försäkring av personer som rör sig inom EU-området fr.o.m. 1.5.2010. EU-bestämmelserna ändrades i och med att de nya EU-förordningarna om social trygghet

• förordning 883/2004 (nedan grundförordningen) och
• förordning 987/2009 (nedan tillämpningsförordningen)

trädde i kraft.

De nya EU-förordningarnas bestämmelser om försäkring av arbetstagare och företagare ingår i artiklarna 11 – 16 i avdelning II i grundförordningen och i artiklarna 14 – 21 i tillämpningsförordningen. Bestämmelserna ersätter således artiklarna 13 – 17 i avdelning II i förordning 1408/71 och motsvarande artiklar i tillämpningsförordning 574/72. EU:s administrativa kommissions beslut nr A1, nr A2, nr H1 och nr H2 innehåller också anvisningar som har betydelse vid tillämpningen av försäkringsbestämmelserna i EU-förordningarna om social trygghet.

EU-förordningarna om social trygghet tillämpas på medborgare i ett medlemsland, statslösa och flyktingar som är bosatta i ett medlemsland och som har omfattats av lagstiftningen i ett eller flera medlemsländer, samt deras familjemedlemmar och förmånstagare.

Förordningarnas tillämpningsområde beskrivs närmare i anvisningen Allmänt om EU-förordningarna om social trygghet .

I grundförordningens bestämmelser om försäkring bestäms vilket medlemslands lagstiftning arbetstagare och tjänstemän samt egenföretagare omfattas av, när de rör sig mellan medlemsländerna. I grundförordningen bestäms också vilket medlemslands lagstiftning som ska tillämpas på personer som inte förvärvsarbetar.

Förordning 1408/71 har sedan 1.6.2003 tillämpats på medborgare i tredjeländer (s.k. tredjelandsmedborgare) med stöd av en särskild förordning (förordning 859/2003). Det förutsätts dock att tredjelandsmedborgarna är lagligt bosatta inom EU-området. För att de nya EU-förordningarna om social trygghet ska kunna utsträckas att gälla också tredjelandsmedborgare krävs det en ny förordning. Beredningen av denna förordning är ännu inte slutförd, och förordningen torde träda i kraft först efter ikraftträdandet av grundförordningen och tillämpningsförordningen. Därför tillämpas förordning 1408/71, när förutsättningarna uppfylls, fortfarande på tredjelandsmedborgare, och den lagstiftning om social trygghet som ska tillämpas på dem bestäms tills vidare med stöd av bestämmelserna om försäkring i förordning 1408/71.

Förordning 1408/71 har med stöd av ett särskilt avtal tillämpats på medborgare i EES-länder och Schweiz samt på deras familjemedlemmar. För att de nya EU-förordningarna om social trygghet ska kunna tillämpas på medborgare i Schweiz och EES-länderna, förutsätter det särskilda avtal, som fortfarande är under beredning. Den lagstiftning om social trygghet som ska tillämpas på schweiziska och EES-ländernas medborgare bestäms således tills vidare med stöd av försäkringsbestämmelserna i förordning 1408/71.

Tillämpningen av EU-förordningarna om social trygghet på tredjelandsmedborgare samt på medborgare i Schweiz och i EES-länderna beskrivs närmare i anvisningen Allmänt om EU-förordningarna om social trygghet .

EU-bestämmelserna om försäkring gäller all sociala trygghet som omfattas av förordningen, dvs. för Finlands del både arbetsbaserad social trygghet (arbetspensions- och olycksfallsförsäkring) och bosättningsbaserad social trygghet (bl.a. sjukförsäkring och folkpension).

Övergångsbestämmelser

Artikel 87.8 i grundförordningen innehåller bestämmelser om förfarandet i situationer, där lagvalsbestämmelserna i den nya förordningen leder till att en person omfattas av lagstiftningen i ett annat medlemsland med stöd av förordning 883/2004 än den som fastställs i enlighet med förordning 1408/71.

Om den lagstiftning som ska tillämpas således ändras till följd av den nya förordningen, tillämpas den lagstiftning som anges i förordning 1408/71 fortfarande på personen så länge som personens omständigheter är oförändrade, dock högst under 10 år från och med den dag den nya förordningen började tillämpas. Frågan om huruvida omständigheterna är oförändrade bedöms från fall till fall.

Personen kan emellertid själv inom tre månader från det att de nya förordningarna började tillämpas begära att den lagstiftning som tillämpas på honom eller henne ska bestämmas enligt förordning 883/2004.