   |
 |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Allmänt om EU-förordningarna om social trygghet Publ.tid: 15.06.2010 Giltighetstid: 01.05.2010 - 03.02.2011
I denna tillämpningsanvisning redogörs allmänt för principerna om samordning av den sociala tryggheten mellan EU-länderna. EU-bestämmelserna ändrades i och med att de nya EU-förordningarna om social trygghet
trädde i kraft 1.5.2010. I anvisningen hänvisas till situationer där bestämmelserna i förordningarna 1408/71 och 574/72 fortfarande tillämpas (på EES-länderna, Schweiz och medborgare i tredje länder). Lagstiftningen i samband med samordning av den sociala trygghetenFörordningarna 883/2004 och 987/2009 bildar ett system för samordning av olika länders socialtrygghetssystem. Grundförordningen heter officiellt "Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen". Förordning 883/2004 kallas nedan också grundförordningen och tillämpningsförordning 987/2009 för tillämpningsförordningen. Bestämmelserna i förordningarna kallas nedan allmänt för EU-bestämmelserna om social trygghet eller EU-förordningarna. Bestämmelserna i förordningarna åsidosätter sådana bestämmelser i nationell lag som står i strid med dem. EU-förordningarna är direkt tillämplig lagstiftning i medlemsländerna. De är primära i förhållande till den nationella lagstiftningen och de har direkt rättsverkan. Förordningarna har således inte satts i kraft genom riksdagslag i Finland, utan de tillämpas som sådana. Vid behandlingen av rätten till social trygghet för arbetstagare som rör sig inom EU-området ska också förordning 1612/68 beaktas (förordning om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen). Den syftar till att garantera fri rörlighet för arbetstagare, bl.a. genom att förbättra arbetstagarnas levnads- och arbetsvillkor. Mobila arbetstagare ska på lika grunder tryggas samma sociala och skattemässiga förmåner som inhemska medborgare. Revideringen av förordningarna om social trygghetSamordningen av de sociala trygghetssystemen infördes år 1971 genom rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (nedan förordning 1408/71) och dess tillämpningsförordning (EEG) nr 574/72 (nedan förordning 574/72). Med stöd av förordningarna samordnades de nationella lagstiftningarna om social trygghet, för att säkerställa att alla arbetstagare från medlemsländerna får lika behandling och sociala förmåner, oavsett var de arbetar och bor. Dessa principer ingår också i den nya EU-förordningen 883/2004. Förordning 1408/71 har ändrats flera gånger sedan år 1971, dels för att anpassa den till ändringarna i den nationella lagstiftningen, dels för att införliva de framsteg som följer av de beslut som fattats av Europeiska gemenskaperna domstol. Ändringarna har gjort gemenskapens samordningsregler komplicerade. År 1998 lade rådet fram ett förslag till förordning som syftade till att förenkla gemenskapens regler för samordning av de sociala trygghetssystemen. Efter det lade kommissionen fram ett förslag till förordning om tillämpning av ovan nämnda förordning. De nya EU-förordningarna om social trygghet baserar sig på detta förslag. De nya EU-förordningarna syftar till att förenkla och förtydliga bestämmelserna om samordning av de sociala trygghetssystemen. Ändringarna har gjorts i syfte att öka och garantera rätten till fri rörlighet för arbetstagare som rör sig inom EU-området. Kommunikationen och samarbetet mellan medlemsländernas myndigheter betonas i de nya förordningarna. Det ställs också nya krav på samarbetet. Innehållet i bestämmelserna om pensioner har bibehållits i förordning 883/2004 och motsvarar i stort sett dem som ingår i förordning 1408/71. Se närmare om EU-pensioner enligt den nya förordningen i anvisningshelheten EU-pension 883/2004 . Vissa ändringar har införts i bestämmelserna om försäkring. Huvudregeln är fortfarande att arbetstagare och företagare försäkras i det land där arbetet utförs (arbetslandet). Utsändningstidens gräns har dock förlängts från 12 månader till 24 månader. Också i fråga om bl.a. arbete i två eller flera länder har det införts nya bestämmelser och kriterier för försäkring i ett visst medlemsland. Dessutom har ett antal specialbestämmelser om försäkring slopats. Bestämmelserna om försäkring i de nya förordningarna beskrivs närmare i anvisningshelheten Försäkring vid arbete i EU-länder . De nya EU-förordningarna innehåller också en ny bestämmelse om tillämplig lagstiftning, som gäller så kallade icke-förvärvsarbetande, dvs. personer som är utanför arbetslivet. De omfattas av bosättningslandets lagstiftning. Tillämpning av de gamla förordningarnaFörordning 883/2004 upphäver i regel förordning 1408/71. Men förordning 1408/71 ska fortsätta att gälla och ha kvar sin rättsverkan i fråga om följande rättsakter (artikel 90 i grundförordningen):
Det som nämnts ovan innebär att förordningarna 1408/71 och 574/72 fortsätter att gälla som EU-lagstiftning. De tillämpas fortfarande på personer som rör sig mellan EU- och EES-länderna och mellan EU och Schweiz. Dessa förordningar tillämpas också på medborgare i EES-länderna och i Schweiz och på så kallade tredjelandsmedborgare. Till exempel arbetstagare som efter 1.5.2010 rör sig mellan ett eller flera EU-länder och mellan minst ett EES-land eller Schweiz, omfattas fortfarande av förordning 1408/71, eftersom förordning 883/2004 inte kan tillämpas på EES-länderna och på Schweiz. Tillämpningsförordning 987/2009 innehåller en motsvarande bestämmelse (artikel 96), som upphäver förordning 574/72, bortsett från ovan nämnda undantag. Om förordningarna 1408/71 och 574/82 fortfarande ska tillämpas i ett fall, se närmare anvisningen Allmänt om samordningen av de sociala trygghetssystemen , där det finns allmänna anvisningar om hur dessa förordningar tillämpas. Övergångs- och ikraftträdandebestämmelser i de nya förordningarnaEnligt punkt 8 i artikel 87 i grundförordningen kan den lagstiftning som fastställts med stöd av förordning 1408/71 under vissa förutsättningar fortfarande tillämpas på en person under högst 10 år. Närmare information om detta finns i anvisningen Allmänt om försäkring i EU-länder . Enligt punkt 1 och 3 i artikel 87 i grundförordningen tjänar man inte in någon rätt med stöd av den nya förordningen för tiden före den dag då den börjar tillämpas. Till exempel pensionsfallet kan ha inträffat före den dag då den nya förordningen börjar tillämpas, men rätten till pension uppkommer först efter det att förordningen har trätt i kraft. Se närmare anvisningen EU-pensionsbeslut . Se närmare anvisningen Sökande av ändring i EU-pensionsbeslut . De allmänna principerna i EU-förordningarnaFri rörlighet för arbetstagare är en grundläggande frihet som säkras genom gemenskapsrätten. Artikel 45 i Lissabonfördraget (tidigare artikel 39 i EG:s grundfördrag) innehåller principen om att arbetskraften ska kunna röra sig fritt från ett medlemsland till ett annat. Enligt 48 artikel i Lissabonfördraget (tidigare artikel 42 i EG:s grundfördrag) ska EU ha ett sådant system som gör det möjligt att vid behov beakta försäkringsperioder, som fullgjorts i olika länder, också i andra länder och på basis av vilka också förmåner betalas från ett land till ett annat. Denna bestämmelse utgör den rättsliga grunden i EU-förordningarna om social trygghet. EU-förordningarna om social trygget innehåller bestämmelser om följande principer:
De nationella systemen för social trygghet ändras inte genom EU-förordningen om social trygghet. Syftet med förordningen är endast att bestämma när och hur den nationella lagstiftningen ska tillämpas på personer som rör sig mellan medlemsländerna. Tanken bakom samordningen av de sociala trygghetssystemen är att arbetstagaren inte ska mista sin rätt till social trygghet på grund av att han eller hon rör sig från ett land till ett annat. EU-förordningarna om social trygghet omfattar också principen om god förvaltningssed. Institutionerna ska besvara alla förfrågningar inom skälig tid och sända alla nödvändiga uppgifter till de berörda personerna, för att de ska kunna utnyttja sina rättigheter enligt förordningen. Om det uppstår problem vid tolkningen eller tillämpningen, ska de institutioner som saken gäller kommunicera sinsemellan för att finna en lösning på problemet. EU-förordningarna innehåller ett antal mekanismer som ska få samarbetet kring social trygghet mellan medlemsländerna och deras respektive institutioner att fungera väl och öka i omfattning. Exempel på sådana mekanismer är bl.a.
Administrativa kommissionen består av en regeringsföreträdare från varje medlemsland och en företrädare för Europeiska kommissionen, som deltar vid sammanträdena som rådgivare. Syftet med denna sammansättning är att förbättra samarbetet och samordningen mellan medlemsländerna och kommissionen. Försäkring i endast ett landEn arbetstagare, egenföretagare eller en person som inte förvärvsarbetar omfattas av lagstiftningen om social trygghet i endast ett land, då han eller hon rör sig inom EU-området. I allmänhet är det då fråga om arbetslandet. Socialförsäkringsavgifterna betalas enbart till detta land, och förmåner beviljas och bekostas med stöd av lagstiftningen i detta land. Personer som inte förvärvsarbetar omfattas av bosättningslandets lagstiftning. LikabehandlingPersoner som omfattas av EU-förordningarna om social trygghet ska ha samma rättigheter och skyldigheter enligt medlemslandets lagstiftning som medlemslandets medborgare. Sammanräkning av försäkringsperioderNär man ska avgöra om en person har omfattats av ett medlemslands lagstiftning tillräckligt länge, för att han eller hon ska få rätt till förmåner enligt detta lands lagstiftning, beaktar man vid behov också försäkringsperioder som fullgjorts i ett annat medlemsland. Exportering av förmånerEn beviljad förmån får i allmänhet inte dras in, avbrytas eller minskas enbart av den orsaken att förmånstagaren flyttar från ett medlemsland till ett annat. Principen om exportering av förmåner har utvidgats i grundförordningen 883/2004, så att den gäller alla kontantförmåner, med vissa undantag som nämns särskilt. PersonkretsEU-förordningarna om social trygghet tillämpas på medborgare i ett medlemsland, på statslösa och flyktingar som bor i ett medlemsland. Det förutsätts också att personen omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i ett eller flera medlemsländer. Förordningen tillämpas också på ovan nämnda familjemedlemmar och deras efterlevande, dvs. förmånstagare. Förordningarna 1408/71 och 574/72 tillämpas fortfarande på EES-medborgare och schweiziska medborgare samt på tredjelandsmedborgare. EU-medborgares familjemedlemmarEU-förordningarna om social trygghet tillämpas på EU-medborgares, flyktingars och statslösa personers familjemedlemmar och efterlevande (förmånstagare) oavsett deras nationalitet till den del det är fråga om rätt till förmåner, som förutsätter familjemedlemskap (till exempel familjepension och barnbidrag). Förmånslåtaren är inte EU-medborgareÄven om en försäkrad person inte är EU-medborgare, tillämpas EU-förordningarna om social trygghet på deras förmånstagare, om de är medborgare i ett EU-land eller flyktingar eller statslösa personer. Det förutsätts också att förmånstagaren bor i ett EU-land. Medborgare i tredje landAllt sedan 1.6.2003 har förordning 1408/71 om samordning av de sociala trygghetssystemen tillämpats också på medborgare i andra länder än i EU-/EES-länderna och Schweiz (förordning 859/2003). Förordning 1408/71 tillämpas fortfarande på tredjelandsmedborgare också efter 1.5.2010, eftersom förordningen om tredjelandsmedborgare enligt den nya förordningen tills vidare inte har förnyats. Tillämpningen av förordning 1408/71 förutsätter dock att tredjelandsmedborgarna
Förordning 859/2003 som gäller tredjelandsmedborgare tillämpas på alla andra EU-länder utom Danmark. Den tillämpas inte heller på EES-länderna Norge, Island, Liechtenstein och Schweiz. Bestämmelserna i EU-förordningarna om social trygghet tillämpas på tredjelandsmedborgare och deras familjemedlemmar och förmånstagare i alla nordiska länder via den nordiska konventionen. Danmark har dock en bilaga i konventionen, genom vilken Danmark har begränsat tillämpningen av bestämmelserna om familjeförmåner, grundpensioner och arbetslösa på tredjelandsmedborgare. I fråga om tillämpningen av förordning 1408/71 på tredjelandsmedborgare har PSC gett ett separat cirkulär 15/2003 . Flyktingar och statslösa personer (medborgarskapslösa)För att en flykting skall omfattas av EU-förordningarna om social trygghet, förutsätts det att han eller hon har godkänts som flykting i ett EU-land. Med flykting avses en person enligt konventionen om flyktingars rättsliga ställning som undertecknades i Genève 1951 och i det därtill hörande protokollet från 1967. En statslös person är en sådan person som avses i konventionen om statslösa personers rättsliga ställning som undertecknades i New York 1954. Tillämpning av EU-förordningen om social trygghet på flyktingar och statslösa personer förutsätter alltid att personen är bosatt inom EU-området. I Finland kan en flykting eller en statslös person styrka sin status med en kopia av passet eller visumet. Arbetstagare och egenföretagareI grundförordningen (artikel 1 punkt a och b) definieras arbete som anställd och verksamhet som egenföretagare. Med dem avses verksamhet eller en likvärdig situation, som betraktas som arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare vid tillämpningen av lagstiftningen om social trygghet i det EU-land där denna verksamhet utövas. TjänstemänEnligt definitionen i grundförordningen (artikel 1 punkt d) avses med offentligt anställd en person som betraktas som offentligt anställd eller behandlas som sådan i det EU-land till vilket den förvaltning som sysselsätter honom eller henne hör. I Finland betraktas en person som tjänsteman, om han eller hon är i tjänstemannaställning eller står i ett anställningsförhållande till en arbetsgivare, vars verksamhet bekostas med offentliga medel. Territoriellt tillämpningsområdeEU-länderna utöver Finland är Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. EES-länder är Island, Liechtenstein och Norge. Det finns en separat överenskommelse om den sociala tryggheten mellan Schweiz och EU-länderna. EES-fördraget hinner inte revideras före 1.5.2010. Överenskommelsen mellan Schweiz och EU hinner inte heller revideras före ikraftträdandet av förordning 883/2004. Det innebär att bestämmelserna i förordningarna 1408/71 och 574/72 fortfarande kommer att tillämpas på dessa länder tills avtalen har reviderats så att de motsvarar bestämmelserna i 883/2004. Grundförordningens 883/2004 uppbyggnadGrundförordningen är uppdelad i sju avdelningar och dessutom finns där en bilagsdel med 11 bilagor. Förordningens första avdelning (artiklarna 1−10) innehåller allmänna bestämmelser. Avdelningen innehåller bl.a.
Bestämmelserna i avdelning två (artiklarna 11−16) gäller fastställande av tillämplig lagstiftning. Närmare anvisningar om fastställande av tillämplig lagstiftning finns i anvisningssamlingen Försäkring vid arbete i EU-länder . Avdelning tre innehåller särskilda bestämmelser om de olika grupperna av förmåner.
Närmare anvisningar om fastställande av pension enligt EU-bestämmelserna finns i anvisningssamlingen EU-pension 883/2004 . Avdelningarna fyra och fem innehåller bestämmelser om administrativa kommissionen för social trygghet och om rådgivande kommittén. Avdelning sex innehåller olika bestämmelser och avdelning sju övergångs- och slutbestämmelser. Tillämpningsförordningens 987/2009 uppbyggnadTillämpningsförordning 987/2009 innehåller bestämmelser om tillämpning av grundförordning 883/2004 och den är uppbyggd på samma sätt som förordning 883/2004. Tillämpningsförordningen innehåller också materiella bestämmelser, bl.a. om beaktande av barnavårdstid vid pensionsberäkningen. Grundförordningens 883/2004 tillämpningsområdeArtikel 3 innehåller bestämmelser om den socialtrygghetslagstiftning som hör till grundförordningens 883/2004 tillämpningsområde. I artikeln räknas följande grenar av social trygghet upp:
I Finland omfattar sjuk-, moderskaps- och faderskapsförmånerna förutom sjukförsäkringssystemet och rehabilitering också hela det offentliga hälsovårdssystemet.
Till förmånerna vid invaliditet hör bl.a. invalidpensionerna från folkpensions- och arbetspensionssystemet, vårdbidrag för pensionstagare samt rehabilitering.
Till förmånerna vid ålderdom hör ålderspension från arbetspensions- och folkpensionssystemet, arbetslöshetspension och deltidspension från arbetspensionssystemet samt vårdbidrag för pensionstagare.
Förmånerna till efterlevande innefattar familjepensioner från arbets- och folkpensionssystemet.
Förmånerna vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdom innefattar ersättningar enligt lagstiftningen om olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar samt rehabilitering i anslutning till denna lagstiftning.
Dödsfallsersättningarna innefattar till exempel begravningsbidrag som betalas med stöd av olycksfallsförsäkringslagen.
Med förmåner vid arbetslöshet avses både grundskydd och inkomstrelaterat skydd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. På förmånerna vid arbetslöshet kan man inte direkt tillämpa principen om export av förmåner. I regel betalas arbetslöshetsförmåner inte från Finland till utlandet. Endast i situationer där en arbetslös arbetssökande flyttar till ett annat medlemslands territorium för en begränsad tid (högst tre månader) för att söka arbete behåller han eller hon sin rätt till arbetslöshetsförmåner från utreselandet.
Enligt definitionen i grundförordningen är deltidspensionen en förtidspension. Se närmare anvisningen Hur EU-pensionen bestäms .
Som familjeförmåner räknas barnbidrag, hemvårdsstöd för barn, underhållsbidrag och barntillägg för pensionstagare. I fallet Maaheimo ( C-330/00 ) konstaterade domstolen att stöd för hemvård av barn omfattas av tillämpningsområdet för förordning 1408/71. Av detta följer att när t.ex. en utsänd arbetstagares maka sköter barn hemma betalas stöd för hemvård av barn också till länder där EU-förordningarna tillämpas. EU-förordningarna innehåller bestämmelser om s.k. särskilda förmåner som inte är avgiftsbelagda och som har drag av både socialbidrag och social förmån. Förmånerna beviljas inte och betalas inte till andra medlemsländer. I Finland är sådana förmåner
Elektroniskt informationsutbyteInformationsutbytet mellan medlemsländerna sker elektroniskt (artikel 4 punkt 2 i tillämpningsförordningen). Övergången till elektroniskt informationsutbyte sker under en övergångsperiod på 24 månader (1.5.2010 – 30.4.2012) då information ännu inte behöver utbytas elektroniskt. Alla medlemsländer övergår till elektroniskt informationsutbyte sinsemellan senast 1.5.2012. Under övergångsperioden ska medlemsländerna i regel använda s.k. pappersversioner av strukturerade elektroniska handlingar, som på engelska går under benämningen Structured Electronic Document (nedan SED). SED-handlingarna har planerats för det elektroniska informationsutbytet. Under övergångsperioden kan informationsutbytet dock ske med E-blanketter, om de har tagits fram genom en elektronisk tillämpning. Det förutsätts också att mobila arbetstagares rättigheter enligt de nya förordningarna inte äventyras. I praktiken innebär det att nuvarande E-blanketter kan användas, om bestämmelserna i de nya förordningarna inte har ändrats i den bemärkelsen att det skulle leda till att de uppgifter som utbyts mellan medlemsländerna ändras. Under övergångsperioden ska medlemsländernas institutioner dock godkänna de blanketter som anländer från ett annat land, oavsett om det är fråga om nya pappersversioner av SED-dokument eller gamla E-blanketter, även om de inte har tagits fram genom elektroniska tillämpningar. Se närmare anvisningen Ansökan om EU-pension och handläggning . Tillämpningen av EU-förordningarna på Finlands arbetspensionslagstiftningI fråga om det finländska arbetspensionsskyddet tillämpas förordningen på både den privata och den offentliga sektorns lagstadgade arbetspensioner. Pension för förtroendeuppdrag och frivillig ArPL-pension för utlandsarbete fastställs enligt bestämmelserna i ArPL och de beräknas också som grundpension enligt ArPL. EU-förordningen tillämpas således också på förtroendeuppdrag och på frivillig försäkring av utlandsarbete. EU-förordningarna tillämpas på den offentliga sektorns tilläggspensionsskydd och på den privata sektorns frivilliga registrerade tilläggsförmåner. Se närmare anvisningen Hur EU-pensionen bestäms . Arbete utanför EU och tillämpningen av förordningenI vissa fall kan förordningen tillämpas, fastän arbetet utförs utanför EU-området. EG-domstolen (numera Unionens domstol) har tagit ställning till tillämpningen av EU-förordningarna i fråga om arbete som utförs utanför EU-området i ett fall där två olika EU-länder försökte ta ut socialförsäkringsavgifter ( Aldewereld C-60/93 ) (endast på finska). I ovan nämnda fall blev den i Nederländerna bosatta arbetstagaren utsänd utanför EU av en arbetsgivare som var verksam i Tyskland. Både Tyskland och Nederländerna krävde socialförsäkringsavgifter. EG-domstolen ansåg att bestämmelserna i förordningens avdelning II om tillämplig lagstiftning kunde tillämpas på fallet. Eftersom arbetstagaren inte arbetade i sitt bosättningsland, hade Nederländerna inte rätt att ta ut socialförsäkringsavgifter, utan arbetstagaren var närmast anknuten till Tyskland, som var arbetsgivarens hemland. Tyskland hade alltså företräde i fråga om att ta ut avgifter inom EU-området. Finlands överenskommelser om social trygghetDe överenskommelser om social trygghet som Finland ingått med EU- och EES-länderna samt med Schweiz har till stor del förlorat sin betydelse sedan länderna började tillämpa EU-bestämmelserna, i Finland fr.o.m. 1.1.1994 (förordning 1408/71). Beträffande det tillämpningsområde som gäller personer och sakområden ersätter förordning 883/2004 alla tidigare bilaterala överenskommelser om social trygghet som ingåtts med EU-länderna och den nordiska konventionen om social trygghet. Enligt artikel 8 i förordning 883/2004 kan två eller flera medlemsstater vid behov sluta sådana konventioner med varandra som bygger på denna förordnings principer och anda. Innehållet i den nordiska konventionen bygger nuförtiden på förordning 1408/71 så att man i konventionens bestämmelser hänvisar till förordningens bestämmelser. I konventionen har man avtalat att man på personer som rör sig mellan de nordiska länderna tillämpar förordningens bestämmelser, fastän personerna inte hör till förordningens tillämpningsområde. Detta har betydelse för Norge och Island, eftersom dessa länder inte omfattas av den förordning, med vilken förordning 1408/71 har utvidgats till att omfatta tredjelandsmedborgare. På grund av den nordiska konventionen omfattas tredjelandsmedborgare, vilka rör sig mellan de nämnda länderna och Finland, av förordning 1408/71. Se närmare anvisningen Allmänt om samordningen av de sociala trygghetssystemen. Den nya nordiska konventionen, där EU-förordningarna om social trygghet har beaktats, torde träda i kraft år 2011. SchweizFörordning 1408/71 tillämpas på arbetstagare som rör sig mellan Schweiz och EU/EES-länderna. EU ingick en överenskommelse med Schweiz om fri rörlighet för personer som rör sig mellan EU och Schweiz (nedan EU-Schweiz-avtalet). Avtalet trädde i kraft 1.6.2002. I och med att de nya förordningarna om social trygghet trädde i kraft 1.5.2010, hör Schweiz inte längre till EU-förordningarnas tillämpningsområde, eftersom det skulle kräva att EU-Schweiz-avtalet förnyas. Därför tillämpas bestämmelserna i förordning 1408/71 tills vidare på Schweiz. EU-Schweiz-avtalet gäller inte tredjelandsmedborgare, eftersom Schweiz inte berörs av den förordning genom vilken förordning 1408/71 utvidgades till att omfatta tredjelandsmedborgare. Tillämpningen av den bilaterala överenskommelsen om social trygghet mellan Finland och Schweiz, som trädde i kraft 1.10.1986, upphörde i och med att EU-Schweiz-avtalet trädde i kraft till den del som förordningen föreskriver om samma saker. Del II i den bilaterala överenskommelsen innehåller bestämmelser om vilket lands lagstiftning om social trygghet som skall tillämpas. Fastän överenskommelsen mellan Finland och Schweiz i princip gäller endast finska och schweiziska medborgare, tillämpas bestämmelserna om utsändning av arbetstagare emellertid också på tredjelandsmedborgare. Därför kan den bilaterala överenskommelsen till denna del fortfarande tillämpas. SpråkInom EU används 23 officiella språk, av vilka finska är ett. Den som ansöker om pension eller söker ändring får använda sitt eget modersmål eller vilket som helst av de officiella EU-språken. Till exempel en finländare som bor i Sverige kan fylla i sin ansökan antingen på finska eller på svenska eller på vilket annat som helst av EU:s officiella språk. Enligt ett beslut av Unionens domstol ( Maris C-55/77 ; endast på finska). Medlemsstaternas myndigheter, institutioner och domstolar måste, oberoende av annorlunda eller motstridiga bestämmelser, godkänna alla ansökningar eller andra handlingar, som gäller tillämpningen av förordningen och som är avfattade på något av medlemsstaternas officiella språk. I Finland ger pensionsanstalterna sina beslut och bemötanden antingen på finska eller på svenska, beroende på vilketdera språket den inlämnade ansökan har fyllts i. Administrativa kommissionenI samband med Europeiska kommissionen grundades den administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen (nedan administrativa kommissionen). I den administrativa kommissionen verkar representanter för medlemsländernas regeringar vid behov assisterade av sakkunniga rådgivare. Finlands medlemmar är två representanter för social- och hälsovårdsministeriet. Den administrativa kommissionen behandlar bl.a. alla administrativa frågor och tolkningsfrågor till följd av grundförordningens eller tillämpningsförordningens bestämmelser. Administrativa kommissionen ska också skapa förutsättningar för en enhetlig tillämpning av förordningarna i medlemsländerna. Den ska också främja samarbetet mellan medlemsländerna och ländernas institutioner i frågor som gäller den sociala tryggheten. Administrativa kommissionens beslutDen administrativa kommissionen fattar sina beslut enligt de regler för omröstning som antagits i grundfördraget och de publiceras till behövliga delar. Följande beslut som administrativa kommissionen har gett och som är viktiga med tanke på arbetspensionssystemet och Pensionsskyddscentralens verksamhet har publicerats i EU:s officiella tidning 24.4.2010 (C 106):
Tekniska kommissionen för informationsbehandlingDen administrativa kommissionen har grundat en teknisk kommission vars uppgift är att föra fram förslag för den administrativa kommissionen om regler för en gemensam struktur för informationsbehandlingstjänsterna. Finland har representanter i den tekniska kommissionen från både Pensionsskyddscentralen och Folkpensionsanstalten. Europeiska unionens domstolEuropeiska unionens domstol består av unionens domstol, tribunalen och personaldomstolen. Unionens domstol motsvarar Europeiska gemenskapernas domstol som föregick Lissabonfördragets ikraftträdande (1.12.2009), medan unionens tribunaldomstol motsvarar gemenskapernas tidigare förstainstansrätt. När det gäller samordningen av den sociala tryggheten spelar beslut som fattats av Unionens domstol en viktig roll. Domstolen har vid flera tillfällen tagit ställning till, t.ex. vilken nationell lagstiftning som ska anses omfattas av EU-förordningen om social trygghet, och vilka socialförsäkringsförmåner som då ska betalas till de övriga EU-länderna. Unionens domstol spelar alltså en central roll vid tolkningen och utvecklingen av gemenskapsrätten. Sökande av ändring beskrivs närmare i anvisningen Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens domstol . Pensionsskyddscentralens uppgifter vid tillämpningen av EU-förordningarna om social trygghetPensionsskyddscentralens uppgifter vid tillämpningen av EU-förordningarna om social trygghet bestäms i lagen om Pensionsskyddscentralen och i regeringens proposition med förslag till lag om tillämpning av Europeiska unionens lagstiftning om samordning av de sociala trygghetssystemen och till lagar som har samband med den (RP 34/2010), som avses träda i kraft 1.5.2010.
I fråga om pensioner är pensionsanstalterna behöriga anstalter. Den arbetspensionsanstalt som beviljar och betalar ut pension är behörig anstalt. Folkpensionsanstalten och Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund sköter också uppgifter i samband med verkställandet av EU-förordningarna om social trygghet. Förteckning över associerade områden
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| © Pensionsskyddscentralen Användningsvillkor | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Försäkring
